Femdom

Bikini gryning väl

gryning väl bikini

gryning väl bikini

gryning väl bikini

gryning väl bikini

gryning väl bikini

gryning väl bikini

gryning väl bikini

gryning väl bikini

gryning väl bikini

gryning väl bikini

brud naken fitta
gryning väl bikini

gryning väl bikini

gryning väl bikini

gryning väl bikini

gryning väl bikini

gryning väl bikini

gryning väl bikini

gryning väl bikini

gryning väl bikini

gryning väl bikini

Men låt mig berätta i tur och ordning. Jag åt frukost igår ihop med två svenska och en norsk spelare, och vi skulle alla spela dag 2B. En av de svenska spelarna, som har sin fru med sig, erkänner med en blandning av skamsenhet och humor att när han väl somnat i gryningen efter den långa och hårda dag 1C, hade han två timmar senare i sömnen satt sig käpprätt upp i sängen och skrikit ALL-IN!

Jag känner mig lite orolig i magen medan gör mig i ordning uppe i min svit, och stoppar i mig två Ipren i brist på bättre och tar mig ned till konferenssalen. Jag hälsar på de andra vid bordet, och ögnar deras markerstaplar. Läget är inte så risigt som jag trodde: jag har inte ens den minsta stapeln med mina 7.

Amerikanen två platser till vänster om mig sitter med 8. Största stapeln har ukrainskan Olga, som också förflyttats hit från bord 20 där vi satt vid sidan om varandra dag 1C: hon sitter på cirka Kan bara pokergudarna vara mig nådiga och tidigt ge mig en bra hand eller två, så ska jag nog kunna bygga upp min markerstapel och bjuda på en match. Och jag är av erfarenhet ganska bra på att spela med en liten markerstapel: i PAF Poker Challenge i april på Åland spelade jag shortstackad genom hela turneringen, och lyckades ändå ta mig till finalbordet och in the money.

Jag känner mig alltså hyggligt full av tillförsikt, trots att vi idag börjar med en ante på 50 och mörkar på och Min kompis Magnus B.

Magnus har ännu mindre marker än vad jag har, och ser sammanbiten ut när jag skymtar honom på TV-skärmarna. Bara någon minut efter slaget är vi igång — de har blivit bättre och bättre på att hålla utsatt starttid här i VM.

Jag sitter under the gun, tittar ned på J off, och lägger den handen prydligt; fullt korrekt, visar det sig, eftersom knappen höjer till , får en re-raise till emot sig, och går all-in med sina resterande 3. Stora mörken som har Knappen har dubblat upp på den första handen.

I andra given har jag stora mörken, och får A Från mellanposition betas det upp, och jag beslutar mig för att kasta mina kort — jag har ingen lust att ta en syn när min kicker är så svag och jag kommer att få spela out of position efter floppen. Så den tredje given, och jag sitter i lilla mörken: alla lägger sig fram till mig, och jag smyger upp hörnen på korten och tittar ned på de två svarta damerna.

Pokergudarna har varit mig nådiga; här är min chans att dubbla upp. Amerikanen i stora mörken har över Time to make a move; jag lägger alla mina marker i en enda stapel, och skjuter med en stillsam gest fram den över filten. Min chans att dubbla upp! Överläge på i runda slängar 2 mot 1 för mig. Dealern knackar till och bladar upp floppen: K-K-3, och jag känner en minivåg av triumf inom mig: nu har jag ett överläge på mer än 4 mot 1.

Och så kommer turn Besvikelsen smakar aska i munnen på mig. Varför kunde han inte ha synat mig med en hand som Q-J eller J istället? Sista kortet är en fyra, och jag inser att VM-äventyret är över för min del, det här året. Klen tröst att jag spelade mina enda tre händer denna dag absolut korrekt, klen tröst att jag har mer än andra spelare inklusive ett antal tidigare världsmästare bakom mig i placeringslistan; här i VM är det bara in the money eller out of the money som gäller. Jag känner mig fullkomligt miserabel: så nära att jag dubblat upp och gått vidare i matchen, istället för att bara få spela tre händer denna dag.

I förra årets VM varade jag 11 timmar den första dagen, och slogs ut när jag ställde in med , fick syn av , och en tredje femma föll på floppen. I år varade jag 12 timmar och 6 minuter, och föll även nu i överläge. Ska det verkligen vara för mycket begärt i poker att inte nödvändigtvis ha tur, bara slippa otur? Uppe i sms:ar jag släkt och vänner den trista nyheten, och under tiden känner jag magsjukan slå till med full kraft. Jag får rusa på muggen flera gånger, och klär sedan av mig och kryper till sängs, eländig och risig.

Någon gång under kvällen, på väg tillbaka från badrummet till min säng, får jag en mikroblackout. Jag inser först inte vad som hänt, utan frågar mig genom medvetandedimmorna varför sängen känns så hård och obekväm, och varför det gör så ont i revbenen på högersidan; det är först då jag inser att jag ligger på golvet efter att ha slagit emot soffan när jag svimmade.

Jag lyckas kravla mig upp i sängen igen och kollapsar på nytt i feberdvala. Några timmar senare märker jag att det gör fruktansvärt ont vid höger ögonbryn.

Vid nästa toalettbesök tänder jag ljuset och ser att ögonbrynet svullnat upp till en prinskorvs storlek, och nu börjar skifta i lila och mörkgrönt; jag måste ha slagit i golvet hårt och handlöst när jag föll.

Natten blir ett virrvarr av smärtor, feberfantasier och toalettbesök. På morgonen mår jag äntligen så pass att jag kan slå på min laptop och skriva ihop dagens rapport. Men ska jag lämna min svit är det med kepsen neddragen i pannan och med solglasögonen på: ögonbrynet är så uppsvullet att jag inte kan öppna ögat mer än till hälften, och skulle väcka onödig uppmärksamhet. Det är tur att Las Vegas är den stad där solglajor inomhus i det närmaste är de rigeur. Idag är det en vilodag för alla kvarvarande spelare, och en tid att slicka såren för oss andra.

Imorgon fortsätter VM med dag 3 för de omkring spelare som är kvar i årets monsterstartfält. Cirka 40 svenskar är kvar, med storspelande William Thorsson och Erik Friberg i täten. Chipleader är Dmitri Nobles, med runt Förre världsmästaren Greg Raymer är ute, medan Joseph Hachem tagit sig upp till Fortsättning följer här Det gör ont i revbenen, i magen, i ögonbrynet, och inte minst i pokerstoltheten.

Publicerad: 04 augusti kl.

3 Comment

  • En ung idrottslig kvinna flyter på en SAP-styrelse på höga vågor. Jag har följt nyhetsbevakningen av jordbävningen i Haiti och kan inte annat än förundras över hur snabbt reportrar tog sig dit och hur lång tid det verkar ta för hjälparbetare att göra samma sak. Spontanhäng bara sådär, med en helt plötsligt barnlös Cam. Idag skulle jag återigen titta efter ett par byxor eller en kjol. Detta är givetvis fruktansvärt och oförsvarbart ur ett människorättsligt perspektiv.

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google