BDSM

Gud hemskt tgp

hemskt tgp gud

hemskt tgp gud

hemskt tgp gud

hemskt tgp gud

hemskt tgp gud

hemskt tgp gud

hemskt tgp gud

hemskt tgp gud

hemskt tgp gud

hemskt tgp gud

brud naken fitta
hemskt tgp gud

hemskt tgp gud

hemskt tgp gud

hemskt tgp gud

hemskt tgp gud

hemskt tgp gud

hemskt tgp gud

hemskt tgp gud

hemskt tgp gud

hemskt tgp gud

Jag har fått mig tillsänd den artikel som Lars Pensar har skrivit. Jag har resonerat med Lars om saken och dessutom med mina äldre syskon. Lars har sammanfattat händelserna mycket bra och nästan allt stämmer överens med mina minnen. Småpojkarna tog försvaret på allvar. På fastlagstisdagen hade vi åkt i älvbranten. Den dagen skulle man helst åka på papperssäckar eller kartongbitar, det hörde liksom till den speciella dagen. På kvällen stod jag vid kökstrappan då min tio år äldre bror Håkan var på väg till staden.

Då hördes några dova dunsar. Håkan lyssnade en stund, men det kom inte flera ljud. Kanske var det bomberna som föll i Kronoby. Något senare låg jag på köksgolvet och tittade på serier tillsammans med min jämnåriga kamrat, Gabriel Jouper. Min syster Gea fanns också i köket. Min far Ture, satt och skrev i sitt arbetsrum och mor Meri och syster Ann-Mari var i fähuset. Plötsligt hördes hemska explosioner och hela huset skakade. Sand från fyllningen på mellantaket rasade ner längs väggarna. Pappa kom rusande och kastade sig över Gabriel och mig för att skydda oss.

Sedan öppnade han källarluckan och föste ner oss i potatiskällaren. Ann-Mari och mamma kom in strax efter och sedan satt vi alla i källaren. Gabriels far, John Jouper, kom senare och hämtade sonen. Jag hörde att John och pappa resonerade om var det var säkrast att vara.

Pappa och mamma var mycket ängsliga över vad som kunde ha hänt Håkan och min syster Mona. Den senare var i Forsby tillsammans med sin väninna Doris, senare gift Jåfs. Jag tyckte att det var tråkigt i källaren och skrapade även rå potatis och gnagde på den. Senare gick vi alla till Joupers där det var en massa folk.

Pappa och John var ute och rekognoscerade. Jag minns stearinljusen och en massa människor som jag inte kände. Så småningom kom Mona och vi gick hem. Håkan hade varit nära sjukhuset och hade sett fallskärmsljusen som var sju.

Mona och Doris hade också sett dem, men Mona hade inte räknat dem. Mamma som kastat sig ner mellan de låga snökanterna längs gången mot uthuset, sade att planet dök och sköt med maskingevär. Hon och Ann-Mari måste ha synts mycket bra eftersom utelampan var tänd. De tre hus som låg närmast bombnedslagen var mitt hem Kyrkoby skola, Marklunds och prostgården.

Marklunds låg i en liten svacka. Prostgården skyddades av träden och skolans nedre våning skyddades av en hög och tjock granhäck.

Annars skulle säkert massor med fönster ha krossats av tryckvågen. En skärva slog in mitt emellan fönstren där pappa satt och skrev. Om den hade slagit igenom väggen skulle den ha träffat hans huvud. Han visade den ofta för besökande och var mycket mån om att den skulle sitta kvar. En gång hade en av skolpojkarna vickat lös den, men då tog han en hammare och slog fast den igen. Det märkliga med den skärvan var att den inte slog igenom väggen.

I småskolan träffade en annan skärva ett likadant ställe mellan fönstren och den gick igenom. Den rev ner en gardin och stannade i andra sidan av klassrummet. Gardinen låg draperad över en pulpet med skärvan i.

Som Lars nämnde i sin artikel, slog flera skärvor genom skolans plåttak. Pappa plockade senare splitter runtom där mamma hade legat. Jag minns inte om det var kulrester eller skärvor. Jag kan inte minnas att jag såg dem. Ett fönster i övre våningen sögs ut av undertrycket efter explosionerna.

Fönsterbågen stod lutad mot småskolväggen och glaset var helt. Personligen drabbades jag en stor förlust.

På väggen vid min säng hängde mitt leksaksfickur av trä. Visarna kunde man skruva på. Av vibrationerna gick det i bitar och föll ner i en korg där mamma förvarade nytvättade kläder. Jag hängde efter min tio år äldre bror Håkan överallt.

Troligen fick jag på det sättet uppleva massor med saker som inte var så vanligt i min ålder. Som jag minns var det tre kratrar vid prostgårdens ria. Två mindre och en större. Jag hade gjort en kanon av handkärrans hjul, en bit av en telefonstolpe och en massa beslag. Pappa var inte glad då jag lånade hjulen utan lov.

Vi plockade en massa skärvor och Håkan hittade det bomblock som Lars nämner. Han har det ännu. Locket väger 2 kg. Diametern är 14 cm och tjockleken inklusive delen med skruvgängor är 4 cm. Den gängade delen på insidan är 1½ cm tjock och 9 cm i diameter.

På ovansidan finns resterna av tändanordningen. På vardera sidan av locket finns två urtag för placering av nyckel vid åtdragningen. Urtagen är så djupa att de rymmer ett lillfinger.

Bland de skärvor som vi hittade fanns en med ryska bokstäver. Pappa förvarade den i skolans vitrinskåp, men den har förkommit. Troligen kastad som skräp av någon som inte visste vad det var. Detsamma gäller en stor mängd skärvor som jag senast såg i ett gammalt skåp vid vår villa i Bonäs. Bombstjärten som Tage Granqvist hittade efter fastlagsbombningarna mäter 21x19 cm den rektangulära delen. Den vridna delen är 15 cm. Själv har jag fortfarande en del av en styrstjärt liggande framme i mitt vardagsrum i Frostviken i Sverige.

Jag brukar fråga besökande vad de tror att det är. En har faktiskt kommit till att plåten måste ha varit med om en explosion. Stjärten har tydligen bestått av två hopsvetsade, vinkelböjda plåtar. Det märkliga är att punktsvetsarna har hållit, men den tjocka plåten har slitits sönder vid svetsfogarna så att en rad hål har bildats.

I älven nedanför Juthbacka fanns tre hål i isen. Ett stort och två mindre. Jag har senare i livet tänkt på dessa hål. Var det två blindgångare av de tre som träffade isen? Flera som jag talat med kommer också ihåg att hålen var olika stora.

Som en kuriositet kan nämnas att det i prostgården fanns ett kassaskåp som man inte kunnat öppna. Ingen visste vad som fanns i det. Av vibrationerna öppnades skåpet Det var tomt. Jag kan inte minnas att jag var rädd under bombningen. Alarm hörde till vanligheten och kriget var någonting som bara fanns.

Då freden kom frågade jag om nyheterna på radion skulle upphöra. Jag kunde inte tänka mig att det fanns annat än krigsnyheter. De skyddsgropar som Lars Pensar nämner, användes för vår familjs del bara under vinterkriget. Om jag minns rätt hade pappa och John Jouper grävt skyddsrummet tillsammans. Det hade varit ganska ordentligt med en dörr och trävägg mot älven. Jag hittade ben. Pappa hade begravt en av våra hundar där. Från vinterkriget minns jag naturligtvis ingenting.

Under fortsättningskriget fanns det ett stort skyddsrum i älvbranten nedanför Joupers fabrik. Väggarna var stöttade med pitprops. Det var spännande att gå in där då jag var tillsamman med Gabriel.

7 Comment

  • Också har jag gått vidare till nästa grej och tänkt att "DET HÄR kanske är det jag ska bli jättebra på och lägga ner all min vakna tid på". Ingen visste vad som fanns i det. Kan få dem övervinna dem mindre än. De skyddsgropar som Lars Pensar nämner, användes för vår familjs del bara under vinterkriget. Open link in a new tab. Klicka här för stämningsmusik innan ni scrollar vidare.

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google