Anal

Våldsamt jävla fru

jävla fru våldsamt

jävla fru våldsamt

jävla fru våldsamt

jävla fru våldsamt

jävla fru våldsamt

jävla fru våldsamt

jävla fru våldsamt

jävla fru våldsamt

jävla fru våldsamt

jävla fru våldsamt

brud naken fitta
jävla fru våldsamt

jävla fru våldsamt

jävla fru våldsamt

jävla fru våldsamt

jävla fru våldsamt

jävla fru våldsamt

jävla fru våldsamt

jävla fru våldsamt

jävla fru våldsamt

jävla fru våldsamt

Om, låt säga.. Det är ett jävla daltande. För dig som inte orkar läsa den här svinlånga texten så är det ungefär det jag vill ha sagt. Om man går in tidigt och liksom jobbar med hela familjen? Farligt, rötet och svindåligt. Alla gör inte det, det finns de som är våldsamma vid nåt enstaka tillfälle.

Men risken är för stor för att den ska gå att laborera med. I många relationer har ett enda våldstillfälle fungerat kontrollerande och förtryckande i åratal framöver. Han har visat vad han går för, och hur det kan gå för henne och barnen om hon pushar hans gränser. Så länge hon är kvar i relationen kommer hon att anpassa sig efter den erfarenheten.

Kärlek som en gång övergått till rädsla kan aldrig gå tillbaka. De två känslorna kommer för evigt att hänga samman. Behandling för honom är inte nödvändigtvis dåligt i sig, men det måste i sånt fall ske efter separation. För att kunna placera skulden kan våldet aldrig betraktas som ett relationsproblem. Skulden, ni vet den där som kvinnor bär - när ingen annan får den.

Det talas om patriarkatet som en fälla för oss alla och att de stackars männen stympas i sin mänsklighet. Och visst, det är la klart att det ligger nåt i det. Men sen går det då över i ett jävla daltande allt som oftast.

Ett som blir otroligt svårt få ihop, det är idén om den av könsmakten lika förtryckte mannen och mannen som slår och förtrycker kvinnor. Mans-curlandet passar liksom inte riktigt in om vi måste konfronteras med maktutövning och våld. I jämställdhetskulturen har därför en snillrik lösning på det obekväma med mäns våld sett dagens ljus. Vi backar inte öppet våldet, vi tar till och med avstånd från det.

Men när vi konfronteras med det omförhandlar vi betydelsen av vad det egentligen handlar om och ansvaret förskjuts. Istället är alla männen enskilda unika, undantagsindivider. Det är poppis att tjöta om hur män inte kan inte har verktyg att kontrollera varken sin ilska eller sin sexualitet.

Påfallande ofta i kombination. Eftersom de inte kan behärska sig så kan de också provoceras till våld. Det kan vi väl alla, men män anses lite särskilt lättretliga. Det intressanta är att vid i princip alla former av maskulint våld, som fotbollsvåld, krogbråk eller gängkrig så är alla trots lättretligheten rätt stadigt överens om deras eget ansvar. MEEN, det blir annorlunda när han spöat sin fru eller köpt en kvinna på internetz. Lucas Gottzén har studerat hur omgivningen reagerat då män frivilligt berättat om våldsbrott mot närstående kvinnor.

De har själva väntat sig hårt fördömande. Men till ingens förvåning skriver Gottzén såhär:. Men när våldet väl definierats som felaktigt diskuteras antingen inte frågan mer, eller så försäkrar sig vännen eller familjemedlemmen om att våldet inte är återkommande eller för grovt.

Familjemedlemmar och vänner kan också lyfta fram betydelsen av partnern som bidragande orsak till våldet. Deras respons liknar därmed mer det Hearn visar på, att familj och vänner ignorerar våldet och istället väljer att prata om separationen eller andra problem som mannen har. Inte hundra procent av tiden och inte varje enskild handling, men forskningen och erfarenheten på området talar sitt tydliga språk: våldet är systematiskt och kontrollerat.

De här männen kallar inte sina kvinnliga kollegor för horor, de nitar inte chefen varje gång de känner att de inte har kontroll. Han som väntar med sitt raseriutbrott tills de kommit hem och inga vittnen finns har ett ansvar.

Han som höjer musiken för att grannarna inte ska höra har ett ansvar. Han som tar hennes mobil för att hon inte ska kunna ringa någon har ett ansvar. Han vet vad han gör. Det omförhandlade våldet och synen på maskulinitet som begränsande för män har gett oss idén att om de bara får lära sig prata om känslor och får lite förståelse så kommer de att sluta.

Därmed flyttas fokus från de utsatta och hur skiten egentligen blir för dem. Det är änna en förutsättning för omförhandlandet. I debatten som kommit om behandling och stöd till förövare, torskar och våldtäktsmän finns många likheter med den traditionella synen på missbruk. Om mannen som offer för sitt eget beteende och att detta kommer sig av faktorer som han själv inte bär ansvar för. Lite så, tvärtomleken för vuxna.

Men det finns ingen rimlighet i att inte tala om offer och förövare. Trots namnet är det tack och lov inte en direkt intresseförening. OBS finns skäl att undra. KAST erbjuder samtalsstöd enskilt eller tillsammans med partner!

De har ingen anmälningsskyldighet eller krav på att man slutar att köpa andra människor för att få komma. De här freudianerna var inbjudna till en prostitutionskonferens jag var på. Bitch please vi vet. Det är ju det han är? Jag kallar ju inte kvinnorna för horor? I en verklighet där förövare ska behandlas för problem han inte kan rå för blir han lika mycket ett offer som den han köpt. Vi lägger skattemedel på att torskarna ska få gråta ut om hur jobbigt det är att köpa kvinnors kroppar.

Riktigt fucked alltså. Jovisst, det låter ju bra. I göteborg finns idag boende för män som väljer att lämna det gemensamma hemmet för att familjen han utsatt för våld ska kunna bo kvar. Fast snubbarna gör liksom inte det och de står tomma. För att motivera männen lite extra erbjuds detta boende i enskilda lägenheter. Minns då att kvinnojourerna inte får kommunala lägenheter utan hänvisas till sina egna lösningar, i de allra allra flesta fall kollektiva boenden.

Det hela bygger på frivillighet och att man med en sjuhelvetes kompetens ska ha riskbedömt honom eftersom han vet var familjen befinner sig. Såå, det var kanske inte riktigt så enkelt. Jag menar jezuz hur kan ni tro att han helt oproblematiskt kommer flytta och lämna dem ifred? Om han var så himla resonabel hade nog inte situationen uppstått. Ni vet de brukar inte direkt bli extra diplomatiska av skilsmässa.

Ändå är man intresserad av den här ogenomtänkta, populistiska curlingen också från statligt håll. MEEN på frågan varför i hela jävla ofriden det inte kopplas till rättsliga påföljder för brotten han begått svarar utredarna:. Alla våra förslag, och det skriver vi på många ställen, har en bakgrund av att brottsliga gärningar alltid ska anmälas och lagföras.

Men vad våra förslag syftar till är att se vad som kan göras vid sidan av lagföringsprocessen. Alltså fatta mig rätt här, jag är ingen lagivrare och har inga förhoppningar på rättssystemet. Men vilka andra våldsbrottslingar daltas det med på det här viset? Skiten kostar dessutom pengar, pengar som vi alla vet är en mycket knapp resurs för de som riktar sig till de som faktiskt är offren i situationen. Återigen, slår jämställdheten tillbaka på oss.

Alltså still not lovin police, det löser knappast problemet men Jenny Westerstrands svar på frågan om det inte är bra att männen flyttar är ändå dagens lol:. Men de våldsamma männen är de som valt att omsätta sitt patriarkala överläge i den mest extrema praktik.

Den som en gång passerat gränsen är en evig säkerhetsrisk. Ändå är våldet in our face för ofta, och det visar sig i undersökning efter undersökning. Aldrig tystnar kvinnors vittnesmål. Det är inte män!

Ni vet de som faktiskt kan komma ifråga för rättslig påföljd. Det ser inte så bra ut att ingen jävel åker dit liksom. Så de som verkligen brukar våld mot kvinnor, riktiga kvinnomisshandlare, är bruna män och särskilt män från mellanöstern! De hatar minsann kvinnor på ett sätt som de svenska guldgossarna aldrig skulle drömma om!

Ni vet Uppdrag Granskning å TT ballade ur å blåste upp helt meningsglösa siffror som skulle visa våldtäkters koppling till etnicitet. Förjävligt och ohederligt på ett sätt som förtjänar ett helt eget inlägg. Det är mycket ovanligt med erkännanden, sådana förekommer bara i cirka 5 procent av ärendena. Det betyder att innehållet i mannens förnekande blir viktigt i en ord-mot-ordsituation.

Det visar sig då att mannens attityd blir av betydelse för bedömningen. Är han ödmjuk och ångerfull har han större möjligheter att gå fri än om han är kaxig och kvinnofientlig.

Vad han egentligen gjort är inte det enda avgörande utan hur han talar om det i efterhand. De fortsätter:. De frias på sitt snack! Så länge han kan talk the talk behöver han liksom inte walk the walk. Åh han ångrar sig jättemycket att det blev så här!

1 Comment

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google