Amateur

Sheri norr naken

norr naken sheri

norr naken sheri

norr naken sheri

norr naken sheri

norr naken sheri

norr naken sheri

norr naken sheri

norr naken sheri

norr naken sheri

norr naken sheri

brud naken fitta
norr naken sheri

norr naken sheri

norr naken sheri

norr naken sheri

norr naken sheri

norr naken sheri

norr naken sheri

norr naken sheri

norr naken sheri

norr naken sheri

När jag nu har bott här i dagar så är varje litet avbrott från vardagen med glada och ledsna barn, blöjbyten, lek, stimm och skoj väldigt välkommet. Jag älskar mina tre barn otroligt mycket, men det är inget som förändrar det faktum att det är otroligt skönt att bara komma iväg och inte behöva tänka på eller ansvara för någon annan än sig själv.

Hela fredag förmiddag var jag så sprudlande glad och otroligt exalterad — idag åker vi äntligen!! Under julen erbjöd Sheri Claires syster mig att bo en helg i vad jag trodde var hennes sommarstuga i Raglan, drygt 2,5 h bilfärd söder om Auckland.

Så här sex månader senare tyckte jag att det var hög tid att nyttja det erbjudandet, så efter lite överläggning tillsammans med Emma och Rebecka så kom vi fram till att midsommarhelgen skulle vara den perfekta helgen!

Jag pratade med Sheri och det visade sig att det var hennes svärmors stuga, så jag kunde inte få något absolut svar förrän en vecka senare då de hade talats vid.

Efter lite om och men så blev det ändå klart att jo, ni kan absolut få låna stugan över den helgen! Kl 18 fredag kväll kom Rebecka och plockade upp mig och all min packning förstår ni hur mycket som behövdes tas med?

Typ nagellack och sådana förnödenheter , och sedan bar det av mot Three Kings för att plocka upp Emma. Vi körde till närmsta mataffär och spenderade sedan nästan två timmar för att inhandla allt som kunde tänkas komma till användning. Bland annat blev det en del goda ostar, massa ägg, vin och jordgubbar, för vad är väl en midsommar utan en riktig midsommarbuffé, oavsett om man bor i Sverige eller inte?

På vägen ner till stugan stannade vi och åt på Burgerfuel antagligen den restaurang jag kommer sakna mest när jag flyttar härifrån, och då är det en hamburgerrestaurang. Säger kanske rätt mycket om hur gott det är!

Vi kom i alla fall fram och insåg att stugan låg precis i en korsning mellan två vägar — och hade havsutsikt från tre av fyra väderstreck. Eftersom vi kom fram strax efter så drog vi igång värmen, tog ett glas vin och åt några kex med ost, och bäddade sedan ner oss alla tre i samma säng för att inte frysa. I lördags började vi vår morgon med en riktigt god frukost i form av havregrynsgröt och frukt, apelsinjuice och en kopp varm choklad med vispgrädde. Detta intogs under visning av allas vår favorit — Lejonkungen på svenska, så klart.

Lite senare bestämde vi oss för att gå på en liten promenad — som blev rätt mycket längre än vad i alla fall jag hade tänkt mig. Vi traskade längst med den svarta stranden och kom så småningom fram till Raglan by, där vi fann en liten souvenirshop och en mataffär att utforska. Ungefär halvvägs hem började det givetvis regna, och fastän vi skyndade på stegen så var vi rätt blöta när vi kom innanför dörren igen.

Medan Rebecka tog en dusch så började jag och Emma med maten — jag gjorde köttbullssmet och hon förberedde chokladfyllda bananer i ugn. Tillsammans med en värmande kopp chai te var det så gott att vi alla tre glömde ta bild! Sedan fortsatte vi att kocka, och jag och Emma sprang ut och in mellan matlagningen och den här fantastiska vyn med kamerorna i högsta hugg.

Efter drygt 1,5 h så stod maten på bordet, och vi alla tre svidade om till medhavda midsommarkläder för ett vara fina medan vi njöt av otroligt god mat. Rebecka hade bakat en kladdkaka som hon hade med sig, och tillsammans med en klick grädde, färska och värmda jordgubbar, ananas, popcorn, ost och kex, vin och en kopp te fick det agera efterrätt.

Innan vi ens påbörjade dessa godsakerna så tog vi dock på oss våra mysiga kläder igen, och satte sedan igång filmen Frozen.

Under filmen blev det både en och två pauser då vi tog på och av ansiktsmasker, och efter uppdiskning så blev det även Perks of Being a Wallflower i soffan tillsammans med ännu en kopp te. Sedan sov jag och Emma otroligt gott, medan Rebecka vaknade från och till på grund av stormen utanför.

Söndag morgon inleddes med en löptur längst med stranden. Ja, ni läste rätt. Det var premiär för mig och Emma, och det var riktigt härligt. Ett par kilometer senare kom vi tillbaka för att turas om att duscha samtidigt som de andra två höll på att förbereda resterna från igår. Vi kom alla tre fram till att vi älskar brunch, och skulle vila påstå att det är det här som kallas  Dining with a view.

Efter frukost blev det ännu en film, The Lucky One, och med Zac Efron som ögongodis så kan det ju inte bli annat än bra. Resten av söndagen innehöll uppstädning och nagelfix, och när det började närma sig kväll så var det dags att börja bege sig hemåt. Vi stannade till hos Sheri på vägen hem för att lämna vin, choklad och tulpaner, och kom så småningom hem till Auckland igen. Jag har sannerligen haft en fantastisk midsommarhelg, men har trots det haft en så otroligt stark hemlängtan att jag har fått tvinga mig själv att tänka på annat för att inte börja lipa.

Men en toppenhelg som sagt, och det blev ju inte direkt sämre av att den spenderades med två av de bästa personerna jag vet. Sitter i bilen på väg bort från vardagen med skrikande barn i Auckland på väg mot en tom och tyst stuga i Raglan, drygt 2 h bilfärd söderut. Stugan tillhör min värdmammas systers mans mamma …? Nu är klockan och vi är mätta och belåtna efter att ha introducerat Burgerfuel för Emma, och enligt GPS:en har vi drygt en timmes bilfärd kvar innan vi når vårt mål.

Själv tycker jag att det låter som en rätt bra midsommarhelg, eller vad säger ni? Jag hoppas att alla Ni, mina nära och kära, får en helt fantastisk Midsommar, men att ni faktiskt kommer sakna mig.

För jag saknar er. I princip varje dag i drygt tjugo år har min mor talat om för mig att hon älskar mig, och jag har liksom aldrig tänkt närmre på saken. Det har varit självklart för mig att alla det finns givetvis några undantag, men det är så hemskt att jag inte ens vill tänka på det. Låt oss försöka hålla denna texten positiv, shall we? När jag hade varit hos familjen Benton i två månader föddes Matthew — vilket betyder att jag har varit med honom ända sedan hans liv började.

Nästan varje dag klär jag honom, leker med honom, matar honom och vaggar honom till sömns i mina armar, så det är inte så underligt att vi har ett starkt band. När han vägrar sluta gråta i mammas famn så blir han lugn i min, när ingen kan få i honom barnmat äter han det ur min sked, och när han är trött och grinig så kiknar han av skratt när jag busar med honom.

Hur är det ens möjligt att känna den här kärleken? Hur kan en så liten människa ha så stor del i mitt liv och ta upp så mycket av mina tankar, även när jag inte är hos honom? Insikten slog mig som ett slag i ansiktet. Det är det här som är kärlek. Det är kärleken till detta barn som har lagt sig likt en hårt greppande knytnäve kring mitt hjärta, och jag är helt övertygad om att min kärlek till honom är tillräckligt stark för att för all framtid finnas kvar.

Oavsett om jag bara kommer tänka på honom tillfälligt och med stora mellanrum i framtiden, så kommer jag alltid att älska det här barnet på samma vis som han ter sig för mig: innerligt och gediget. Nästa insikt var mer som om en glödlampa hade tänts ovanför mitt huvud så som de alltid gjorde i gamla Disneyfilmer — det är såhär min mamma känner för mig. Det är så här kärleken till ett barn är, jag har bara aldrig upplevt det förut.

Matthew är på många sätt som mitt eget barn, och jag vet inte hur jag ska klara av att lämna honom om bara 3 månader. Nej, han får nog slinka ned i mitt handbagage och följa med hem till Sverige istället. Ja, det låter mycket bättre. Igår, den 7e juni, var jag och kollade på mitt livs första rugbymatch.

Vid 2-snåret fick jag skjuts in till stan av Andy, där jag mötte upp Emma, Cecilia och Sofie för en sen lunch innan det bar iväg mot Eden Park. Efter lite om och men befann vi oss i våra förvånansvärt bra platser varifrån vi kunde se slutet av förmatchen där Nya Zeelands kvinnliga landslag Black Ferns tog sig ann Samoa, och kammade hem matchen med hela I pausen mellan matcherna gick vi och införskaffade öl och lite snacks, och satte oss sedan tillbakalutade i våra stolar, reda att se All Blacks ta sig ann England.

Bakom oss satt 5 killar någonstans åldern år och kommenterade var och vartannat händelse — vilket inte var oss emot, eftersom det gjorde att vi hängde med i vad som hände lite bättre. Eh, va? Åh, vad jag ångrar att jag inte gjorde det. Istället fortsatte jag flamsa med tjejerna, lite upprymd över att någon visade mig uppmärksamhet.

Killarna hade en väldigt avsmittande energi, och jag kände att jag för första gången på länge liksom levde upp, och var den gamla Evelina igen.

Hon som jag förhoppningsvis, och troligtvis, är på väg att bli igen. I halvlek stod det fortfarande mellan All Blacks Nya Zeelands landslag och England, poäng som hade utdelats efter straffsparkar från båda lagen. Matchen var inte riktigt lika händelserik som jag hade trott och hoppats på, men det gjorde egentligen inte så mycket för jag och Cecilia hade i alla fall fullt upp med att kolla in alla rugbyspelare speciellt reserverna ifrån England som så vackert stod ett tjugotal meter bort från oss och stretchade..

All Blacks tog i alla fall hem vinsten, och det var vi mycket nöjda och glada över. En helt fantastisk kväll sammanfattningsvis, mycket tack vare mitt fantastiska sällskap. Haha kolla in killarna i högra hörnet.. Photo bomb! När matchen var slut begav sig Sofie hemåt medan jag, Cecilia och Emma gick in till toaletterna för att lätta på trycket och göra vid oss inför ett pubbesök.

Tur nog för mig så hade Cissi en hårborste med sig, och tillsammans med eyelinern från min väska så blev jag ändå lite partyfin trots att jag i mina jeans, converse och långärmade tröja inte var särskilt partyklädd. Emma ville snart åka hem så hon letade upp sin buss och begav sig, medan jag och Cecilia fortsatte gatan upp. Det finns runt 8 pubar i Kingsland, och köerna in till vartenda en var ett tal meter långa längst med gatan.

Inne på pubarna var det knökfullt och vi gissade på att det skulle ta en halv evighet innan vi hade kommit in, så vi beslutade oss för att gå tillbaka längst med gatan för att se om vi kunde hitta något annat alternativ. Då stötte vi på ett annat gäng tyska Au Pairer så vi ställde oss och pratade med dem ett tag. Efter ett tag kom två killar fram till oss och började snacka, och bjöd oss att följa med in till stan, så vi sa adjö till våra tyska vänner och hängde med våra nya från England och Irland.

Vi tog tåget in till centrum och begav oss till killarnas hostel där de skulle byta om till skjorta, och blev erbjudna rum — vilket var bland det äckligaste jag hade smakat. Vi begav oss i alla fall av till en nattklubb där man fick köpa två drinkar till priset av en, så jag, Cecilia och de två Au Pairerna Karin och en tysk tjej jag inte mins vad hon heter, som vi hade mött på vägen till hostlet, shottade.

Vi snackade med killarna och deras tjejkompis från Canada, och efter ett tag kände vi att det var dags att fylla på drickan igen. Vi tog oss till baren och medan vi stod och väntade på vår beställning så ser jag att killarna vi hade sällskap med står på dansgolvet och vinkar med fingrarna att vi ska komma till dem.

Vi fick vår alkohol, och gick ut till killarna. Vilka killar sen då. De släppte verkligen loss, och dansade lika galet som vi tjejer gjorde. Jag dansade baklänges och gick rakt in i en påle och vrickade min fot igen, och hoppade sedan rundor på ett ben ett tag. Det gör fortfarande ont så här dagen efter, så jag antar att det kommer kännas i ett par veckor precis som det gjorde förra gången.

Efter ett par timmar ville vi dra vidare, och killarna visste tydligen ett jättebra ställe som hette Danny Doolands nere vid vattnet — så vi gick helt sonika dit.

Hur reagerar vi på detta? Min vän och jag kastade en snabb blicka på varandra med stora, uppspärrade ögon, och brast sedan ut i ett asgarv. Killen fattade inte vad vi skrattade åt, men vi hade i alla fall kul. Att det var på hans bekostnad behövde vi ju faktiskt inte tala om. När vi väl befann oss utanför klubben vars dansgolv vi planerade att lägga beslag på så insåg vi snabbt att det skulle bli svårt att komma in.

4 Comment

  • Men, i nuläget och i imperfekt tempus, så klart så är det alltid någonting som inte stämmer, någon kroppsdel som inte ser snygg ut i kläderna. Förutom färska, lokala råvaror, hittar du några av stadens bästa matbilar, en inomhusmarknad med antikviteter, vintagekläder och en mängd olika loppmarknadstypar, för att inte tala om mängden underhållning, från buskare som plunkar sitar till fantastiska lokala band. Innan vi ens påbörjade dessa godsakerna så tog vi dock på oss våra mysiga kläder igen, och satte sedan igång filmen Frozen. Det är det här som är kärlek. Just keeping it real, eller något i den stilen. Ett par kilometer senare kom vi tillbaka för att turas om att duscha samtidigt som de andra två höll på att förbereda resterna från igår. Om du saknar det kan du hyra en kanot eller kajak och näsa genom de flytande gatorna för att se husbåtarna från vattnet.
  • Den är inte längre bara stor, utan den börjar till och med bli lite snygg. Vi stannade till hos Sheri på vägen hem för att lämna vin, choklad och tulpaner, och kom så småningom hem till Auckland igen. Jag vill kunna stå bredvid min syster och känna mig minst lika vacker som henne. Jag har den stora turen att bo hos en värdmamma som är väldigt intresserad av träning och allt som hör därtill, och dessutom är hon väl informerad om näringslära. Blake Island är födelseplatsen för Chief Seattle, och det är också värd till Tillicum Village, där traditionerna från ursprungsbefolkningen har bevarats noggrant och väckt liv. Under hela tiden kommer du att upptäcka en mängd kulturskatter och memorabilia som tillhörde danska, svenskar, nordmän, fenor och isländska som bosatte sig i Amerika. Åh, den dagen de är så.

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google